"I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud." sa en poet kallad Johannes.
Sufisterna säger dock att man kan inte nämna det onämbara. för att bli ett med mästare måste vi gå igenom orden.
jag säger att vi bär mästaren inom oss och att orden är vår immanenta verktyg att nå varandras innersta väsen utan att lägga varandet i bokstäverna.
alltså är vår melankoli en längtan efter att få vara enad med vår inre källa, den vi väljer att kalla mästare.
när du läser mina ord har du blivit en del av min immanenta väsen. vi ingår därmed i ett förbund eftersom orden är endast speglar läsarens innersta väsen. det finns ingen hollistisk läsandet, det finns endast din känsla av närvaro och i den kan du hitta din kärna.
norma, melankolis teosofiska bimbolog
