att le i mörkret

tänk dig två barn, 10-års ålder som leker bland krusbärsbuskarna, i mörkret. Sommargräset har blivit kall.
Plöstligt blir den tanigaste barnet alldeles kallsvettig. För i mörkret finns ju spöken, så är det fast pappa sagt att spöken inte finns...
Ficklampan är borta. Den hade varit där alldeles nyss, alldeles till vänster. Och nu är den borta.
- Fredrik...
- ja! Vaddå!?
- Känner du ficklampan till höger om dig?
- Jag ser inte vad som är höger i mörkret.
Rakel tänkte efter en liten stund.
- Fredrik, kan du bara hålla mig i handen?

Var är doften av den blöta gräset, de tunna knäna som trycker sig mot varandra och händerna som håller spökerna på avstånd. Om du har dem i minnet inatt, kommer solen att lysa bakom molnen imorgon. Och om du aldrig haft krusbärsmak i munnen när mörkret föll, ska du veta att jag håller en klase åt dig i min hand.