Morfar var barnhemsbarn. Är det ärftligt? Är det som kains märke? Ett arvegods. Min mamma ammande länge och väl. Tog alltid hand om mig. ändå fanns hon någon annanstans. Som om hon bodde kvar i barnhemmet hon också. Morfar var kvinnorkarl. Älskade alla sina kvinnor lika mycket, utom mig och mamma. han älskade oss mest. När han sålde en tavla var det fest. Bästa restaurangerna, finaste kläderna, goaste kramen.
Göteborgaren kunde dansa hela natten på en komet. Sägs det. Jag såg honom dansa en sista tango på onkologen. Han portförbjöd mig att komma, satte ett gammalt foto av en stilig swingpjatt i min hand och sa farväl. Några månader senare dog han under båstad tennisveckan. Mormor kom från båstad och han åkte hem till henne. Mamma kom inte hem nått mer. Jag sydde mig en ryggsäck och lyftade mig igenom Europa. Svensk ung och kåt. Jag gjorde succé. Träffade allt och alla, gjorde allt och ändå minns jag så lite. Talade mest med morfar. Han hade varit sjöman innan han kåtade sig på konstakademins takterrass. Han visste att det var så han kunde ta dem i röven, de fina folket som etablerade villkoren, han visste att om han följde med i svängarna skulle han åka av, det gällde att ta täten. Tills han träffade mormor. Hon tog hans täta rädsla. Tillsammans åkte de runt i Europa, hon låg mest sjuk på hotellet, han tog sig runt utan annat språk än svenska. Men han mindes sjötiden. På den yttersta kanten lider vi alla av sjösjukan. För varje dag som mormor tinade bort växte hungern. Livet stod inte på menyn. Jag satt på samma restaurang och iaktog dem 1946. Unga, svenskar, kåta. De kunde bara tala med varandra.
Jag kunde bara tala med hororna på Las Ramlas. De tog mig under armarna, satte mig på ett café, fyllde min sargade kropp med mat och expresso, såg till att jag hittade tågstationen. De finns inte kvar. Nya horor finns på Placa Real och de talar inte med mig. De talar ryska med skuggorna i bilarna. De river sönder underarmarna. De sminkar sönder min hjärna.
Idag hittar jag själv till alla tågstationer. Jag lever på en hård matta inne som ute. Det är bara inuti som det är rent och klart. Som ett öppet hav innan stormen. Morfar sitter i båten och väntar in den vita valen. Jag simmar till honom med min väldiga vita kropp.
