Allvarligt vänner, är det inte jävligt tröttsamt med politiska dikter som anklagar systemet för att alla orättvisor?
Var inne på poeter.se, älskar poesi i alla dess former och avarter, även de porösa texterna om och av människorspillror. För mig har Texter ingen egentlig värde i sig, inga eviga sanningar kan avtecknas med bläck, det är din läsning som levandegör dina egna insikter. Så om apor läser Nietszche, skulle de ändå förbli apor... Likaså kan du hitta en stor insikt gömd på bakidan av en muslipaket...
Likaså finns det dem som gör sig till offer. Vi har alla mist något här i livet, vi har alla en sorg att bära, fast medan några bär en gucci-ryggsäck, har andra ett helt berg på ryggen. Men man har ett val. Alltid. Att bära eller dö under tyngden. Att ta av sig ryggsäcken ibland och hoppa i havet eller krypa in i ryggsäcken och tycka synd om sig själv.
mr E, överlevare från nazisternas koncentrationsläger, uttryckte det bäst: Jag förstår inte er ungdomar, varför ni gör er själva så illa när det finns så många fiender som vill göra det åt er. Gör inte era fienders jobb.
Måste vi överleva oss själva för att inse att vi är inga offer för våra val?
