16.04 är det dags att dö

... fredag. vi ska ut. vi vill knulla. unga virila män som ler sommarängar med saft i hand. vill lägga dem på min madrass och smeka dem, förskitigt så att de inte vaknar, ur sin törnrosa dröm.
men jag tar inte hem dem. så brutal är jag inte. jag tar dem till ett hotell i gamla stan. rider morgonrodnaden ut från notan. norrlänningar är bäst i sängen. de ger av hela sin lustans kropp, ända bort till Pajala. jag måste byta stad. alla hotell har en bild på mig.
uppsala väntar på mig med rätt tänkande över fritt svävande. kan inte stänga in mig. ulleråker är full av akademiker som vaknar oknullade, odrömda, otrodda. jag läser i deras journaler att de saknar mening med livet. sug mina bröst. låt chanel, birgitt bardot och mandomsprovet göra sitt. vi saknar passager mellan livet och döden, mellan barndom och vuxenliv. vi flyr ifrån friheten formar vägar av meckanicker som tickar och nickar men aldrig svarar. fötterna är alldeles för små för våra drömmar. kläderna alltid för gamla, för små för smutsiga för själens dansande djävlar. vem är du måndag morgon? vardagstalibaner knullar mig i ögat.

är jag borta

är jag borta? är jag denna person som håller i micken i 10 minusgrader ute i stadsparken och sjunger there is no sunshine when Im gone. är jag dessa ord som går in i dina ögon och ner i magen. är jag den personen du gick förbi på gatan och som låog åt dig. de kallar mig galen. har ingen diagnos ändå är alla omkring experter. jag gav bort alla mina kläder igår. de var ändå inte mina. alla ville veta till vem, vem hade fått alla mina kläder. vad spelar det för roll. det kändes rätt då jag gick förbi jc hm mq och din kuk. alla hade de jagade ögon. jag ville bara hjälpa till. om de så gärna ville ha kläder så fick de mina. ingen tackade nej. alla tog och stoppade ner dem i sina påsar. ingen ville veta vad dessa kläder betydde för mig. jag kom hem fri. och mitt hem har inga möbler. än. de kommer. snart. hur vet jag inte. jag vet att med så mycke som folk vill ha så blir alltid nått eller någon över. om du känner dig ensam så gå ut på stan här i uppsala. gå fram till en man, sven, med texten avdöparen, låt honom välsigna dig med sina ord. han är galen. men är han borta? är han sin text, sina ord, sitt galenskap? och vart står du i allt detta? vad håller du i dina händer?
älskar du? känner du dig gudomlig? är jag borta om jag känner dig inom mig?