Helande krafter

Enligt wikipedia:

Helande enligt traditionellt sätt betyder detsamma som "botande" av sjukdomar, men brukar avse botande på övernaturlig väg, d.v.s. en typ av under. En äldre benämning är Helbrägdagörelse. Ett nyare besläktat begrepp är Healing.
I Bibeln beskrivs hur Jesus och Hans lärjungar och även Gamla Testamentets profeter botar sjukdomar genom Guds kraft. Bibeln uppmuntrar också till bön för sjuka och förväntan om Guds ingripande. I Jakobsbrevet 5:14 uppmanas till exempel till bön jämte smörjelse med olja (Se De sjukas smörjelse. Jfr också Mark. 6:13). I Första Korinthierbrevet 12:4-11 omnämns helande som en av Andens gåvor.

Enligt Lars Winnerbäck:
http://www.youtube.com/watch?v=BqX93ksLBa8

Enligt norma:
läs igenom detta två gånger och försök många gånger....

Du behöver bara blunda. Stå still.
Andas. In genom näsan, ut genom munnen
Känn dina fötter. Känn att marken bär.
Lägg din vänstra hand på bröstkorgen och högra handen på magen
Och säg till dig själv "jag är här"
sträck på dig och fortsätt att andas i några minuter.
Känn efter hur det känns i kroppen.
Man kan känna sin egen närvaro, några upplever den som ett regn, andra som en tung klot i magen, andra som en bris i ryggen. Hur känns det för dig?

Upprepa detta tills det att du kan känna närvaron i kroppen. Då min vän, är du på väg att helas.

Råkade ut för en blottare

Vanligtvis brukar jag kunna ta mig hem utan större missöde. Även den gången jag var 18 år och bara skulle planka in på en nation men hamnade i ett annat land genom att lifta. Lastbilschaffissen var så uttråkad att jag gjorde honom sällskap till Hamburg. Vi gick på porrklubb och slutade hemma hos en av stripporna efter att ha hjälp henne komma loss från en jobbig kund. Vi åt chili con carne med hennes 8-åriga son klockan halv åtta på morgonen. På tillbaka vägen spelade jag in lastbillschaffissens liv på min farsas diktafon. Men jag frågade aldrig efter hans namn. Det hade varit att strippa.

Igår var jag på Baren Baren. Då kom hon fram. Och blottade sig. Hon var från de högre stånden. Maken umgicks med yngre kvinnor. Hon gick till plastdoktorn. Nu ville hhon ha en session med mig. Just där och då. Så hon fick det. Hon fick en kram.

Jag drar till mig dem. Det är sant. Som Mommo sitter jag och lyssnar. Det är min talang. Men de är inte trasiga människor. De är blottare. Precis som dem på tv. Men dem kan jag inte krama.

Lukas evangelierna och sex

Lukas 6:37-42.

Döm inte så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga.
Frikänn, så skall ni bli frikända.
Ge så skall ni få.
Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall ni få i er mantel.
Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.
Han gav dem också liknelse: Kan en blind leda en blind? Ramlar inte båda i gropen?
Lärjungar är inte förmer än sin lärare, men när han är fullärd blir han som sin lärare.
Hur kan du säga till din broder. Låt mig ta bort flisen i ditt öga när du inte ser bjälken i ditt eget?
Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisen ur din broders.



sex är inget vapen, det är ingen gåva, ingen rättighet, ingen skyldighet. Sex är inte att reproducera sig själv, att fortplanta sin art.
Det är en teori skapad av människor för att försöka förstå och inordna människans väsen. Döm inte din nästa utifrån dina egna begränsningar utan låt dem få klä sig i sina egna mantlar. Vi är alla blinda inför vår egen gudomlighets omättliga förmågor.

Amen

Om varför jag inte är sexolog utan bimbolog

Jag har under de senaste månaderna rest landet runt och hjälpt par i nöd. Det har krävt hela mitt väsen och tid i anspråk och därför har jag inte kunnat vara närvarande i orden.

Nu har jag ägnat min tid åt att smälta alla intryck från resan mot väsens inre och har ett svar till dig Per, om varför jag inte kan eller bör utbilda mig till sexolog.
Det vore ungefär som att studera till ingenjör när man är färdig arkitekt och kan skapa hus. Sexualitet är ett tillstånd, inte bara en teknisk begrepp för för reproduktion.
Jag ser människan tvinga in sin lusta, den yttersta vägen till ljuset, det gudomliga, genom förnekelse, hämningar och våld. Vi är inte bara kemiska reaktioner eller biologiska behov, vi är skuggan av ett begrepp som mystiker kallar för Mästaren. Missförstå mig väl, religion är dogma och doktrin, mysticism är processen till frigörelse från det världsliga. Varken sekter, religioner eller ismer har svaret på vilka vi är och hur vi bör leva.

Som bimbolog är mitt jobb att frigöra ditt inre bimbo, den barnsliga, lustfyllda, utlevande sexuella varelse som vi har inom oss alla. När du öppnar dig för den sidan kommer du att upptäcka vilka outgrundliga resurser du har inom dig själv, att det är du som har svaren och att sexualiteten inte kan stängas in i normer fulla med skam och skuld.
Jag är ambidexter (tvåhänt), bisexuell och internationell. Vad mer kan man begära av någon för att bli vägledd genom sexualitetens laberynter.

kompromisslöst offerskap

Allvarligt vänner, är det inte jävligt tröttsamt med politiska dikter som anklagar systemet för att alla orättvisor?
Var inne på poeter.se, älskar poesi i alla dess former och avarter, även de porösa texterna om och av människorspillror. För mig har Texter ingen egentlig värde i sig, inga eviga sanningar kan avtecknas med bläck, det är din läsning som levandegör dina egna insikter. Så om apor läser Nietszche, skulle de ändå förbli apor... Likaså kan du hitta en stor insikt gömd på bakidan av en muslipaket...

Likaså finns det dem som gör sig till offer. Vi har alla mist något här i livet, vi har alla en sorg att bära, fast medan några bär en gucci-ryggsäck, har andra ett helt berg på ryggen. Men man har ett val. Alltid. Att bära eller dö under tyngden. Att ta av sig ryggsäcken ibland och hoppa i havet eller krypa in i ryggsäcken och tycka synd om sig själv.

mr E, överlevare från nazisternas koncentrationsläger, uttryckte det bäst: Jag förstår inte er ungdomar, varför ni gör er själva så illa när det finns så många fiender som vill göra det åt er. Gör inte era fienders jobb.

Måste vi överleva oss själva för att inse att vi är inga offer för våra val?

Var är Peter Pan?

Peter Pan är den största bimbo i sagornas värld. Den eviga lekfulla vännen som vägrar att låta vuxenlivets neuroser tygla hans livslust. Wendy är hans kompletterande andra hälft i vilken han finner sin skugga. Man kan inte leva utan sina skuggor. Eller utan spegelbild.

Människorna som omgärdar dig speglar vem du är. De berättar och bekräftar för dig vem du är. Eller? Kanske tolkar du deras tankar och reaktioner på vem du tror att du är... I så fall är du en tolkning av en speglbild.
Under min Ameriak resa fick jag alltid höra "du som väljer hur du ska föra dig alltså väljer du vem du vill vara"... Ja visst, du kan styra ditt sätt att föra dig, din utstyrsel, dina vänner. Jag har lärt känna människor på Stureplan som mycket målmedvetet valde sina vänner. En av dessa, vi kan kalla henne Rita, tolkade varat som att om andra såg vilka hon umgicks med skulle ingen tro att hon kom från en white trash familj. Hennes vänner avspeglade hennes önskan om att "vara någon".
Inom kort (och efter många shopping turer där hon bondade med likasinnade med mer pengar) gifte hon sig med en rik och beröm person, karriären inom showbizz lyfte och hon hamnade på löpsedlarna (på egen merit och välförtjänt).
Grattis, hon hade lyckats... eller? Vi tillbringade många nätter i hennes soffa, tät omslingrade som om världen skulle förintas när vi släppte taget. Hon kände att jag var hennes hud, det enda som höll henne samman. Hon kallade mig sin Peter Pan. Men hon var ingen Wendy.

Vi har alla vår väg att vandra, jag välkomnar andra att gå vid min sida men jag kan inte ändra kurs eller bära andras ryggsäckar. Framför livet och framför döden vill jag stå naken, bredbent som Peter Pan och kunna säga; Jag är jag, hela vägen, jag är min egen väg.

varför jag skriver som tidvattnet

Ebb är den tidsperiod då havsvattnet drar sig tillbaka från kusten och vattennivån sjunker tills lågvatten uppnås. Därefter följer flod, då vattnet stiger tills högvatten uppnås, varefter förloppet upprepar sig.

Så är mina ord. De sköljer över mig efter en tid av vila. En tid av betänksamhet, av handlingslöshet, av bara vara.

Många har trott mig vara bipolär. Ingen har kunnat påvisa eller diagnostisera mig för det. Därför var jag tvungen att acceptera den jag var. Jag är normernas antites. Eller dess källa. Allt beror på var du befinner dig i relation till tidvattnet. Är du båten som vill i hamn? Eller sjöjunfrun på land?

Mina ord är sanden mellan hav och fastland.

Dignity does not consist in possessing honors, but in deserving them

...

Du är vad du gör? Eller gör vad du är? Men framför allt, vad vill du?
Om vi ska hitta vägen till vår egen värdighet kan vi inte spela monopol med våra känslor och behov.
Vi måste börja med att klä av oss framför spegeln och se det vi ser. Inte det vi tror att vi borde vara. Inte känna det vi tror att vi borde känna.
Vi måste börja med att ge bort allt innan vi kan våga ta emot.

Ta emot oss själva.

Vi måste förtjäna vår egen värdighet. Av oss själva.

Man kan endast släppa fri det man äger. Allt annat är självbedrägeri.

BIMBO enligt norma är någon…

… som vågar bejaka ALLA sina sidor
… som lidit i tysthet som barn och under lugg sett världen raseras av de vuxnas oansvariga beslut
… som vill måla himlen med utsträckta vingar av brinnande färger
… som äger sin egen sexualitet utan falska orgasmer
… som pekar finger åt etablissemanget med knallröda naglar

BIMBO is not what you thought it was...

This word derives from the Italian bimbo, derived from bambino (Italian for child), a masculine-gender term that means (male) baby or very young (male) child (its feminine equivalent is bimba).

Its first usage in English was for stupid men; it now is understood to mean a woman unless modified as male bimbo, himbo, or mimbo. Some still prefer the explicitly female variant, bimbette, which has also entered The American Heritage Dictionary. Others use bimbette for a younger bimbo, because the suffix -ette signifies a smaller version, as in French.

Like so many words the meaning of 'bimbo' changed over time. According to the book Flappers 2 Rappers by Tom Dalzell, "bimbo" meant "great person" in the 1920s'. It wasn't until the 30s' that it was even associated with females. Often times songs like "My Little Bimbo Down on the Bamboo Isle" (1920) are characterized as being blatantly sexist when in reality the listener is simply ignorant of the original meaning of the words used in the lyrics.

melancoli

"I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud." sa en poet kallad Johannes.

Sufisterna säger dock att man kan inte nämna det onämbara. för att bli ett med mästare måste vi gå igenom orden.

jag säger att vi bär mästaren inom oss och att orden är vår immanenta verktyg att nå varandras innersta väsen utan att lägga varandet i bokstäverna.

alltså är vår melankoli en längtan efter att få vara enad med vår inre källa, den vi väljer att kalla mästare.

när du läser mina ord har du blivit en del av min immanenta väsen. vi ingår därmed i ett förbund eftersom orden är endast speglar läsarens innersta väsen. det finns ingen hollistisk läsandet, det finns endast din känsla av närvaro och i den kan du hitta din kärna.



norma, melankolis teosofiska bimbolog

för att allt du trodde att du visste var fel...

jo så är det, allt du tror att du vet är fel. helt fel. vi finns inte inuti mallen. vi bygger inga mallar. vi har inte ens drömt mallarna. vi talar om vad som inte finns.
jag såg det fredags. mamman höll i sin dotters hand och berättade att man var tvungen att stanna vid rött ljus. men alla andra gick ändå mot rött gubbe. dotter skrek efter dem "ni gör fel, ni gör fel!". i söndags såg jag mamman vid ICA i Luthagen. hon gick mot röd gubbe.


bild från www.fulheten.com

du skapar din väg medans du går

Jag måste varna dig. För varje ord jag ger dig, lägger du en bit av mig på din väg. Vi är härmed vandrare.

Jag känner dig. Omedveten söker du efter din väg, du längtar efter stenarna längs vägen, dom som markera skillnaden mellan det som är innanför och utanför.
Du plockar upp en sten, väger den i handen. Hur ser din sten ut? Hur känns den i handen? Vad ska du göra med den nu? Lägga tillbaka den? Kasta den? I så fall vart? Om du behåller den i handen, så bildas det ett gap på din väg. Är det en väg in i din väg? Eller en väg ut ur din väg? Är du bekväm på den väg du vandrar?

I ensamheten tränger din röst igenom. Hör. Jag hör dig i mellanraderna. För du är jag och jag är du. men inte genom orden utan i det tysta ekot av våra steg.

att le i mörkret

tänk dig två barn, 10-års ålder som leker bland krusbärsbuskarna, i mörkret. Sommargräset har blivit kall.
Plöstligt blir den tanigaste barnet alldeles kallsvettig. För i mörkret finns ju spöken, så är det fast pappa sagt att spöken inte finns...
Ficklampan är borta. Den hade varit där alldeles nyss, alldeles till vänster. Och nu är den borta.
- Fredrik...
- ja! Vaddå!?
- Känner du ficklampan till höger om dig?
- Jag ser inte vad som är höger i mörkret.
Rakel tänkte efter en liten stund.
- Fredrik, kan du bara hålla mig i handen?

Var är doften av den blöta gräset, de tunna knäna som trycker sig mot varandra och händerna som håller spökerna på avstånd. Om du har dem i minnet inatt, kommer solen att lysa bakom molnen imorgon. Och om du aldrig haft krusbärsmak i munnen när mörkret föll, ska du veta att jag håller en klase åt dig i min hand.

Att dra ut en tand

Det är inte vad du biter med utan varför. Din tand kan vara skadad, du kan behöva byta diet för att klara av att äta eller ändra ditt sätt att prata och le för att dölja skadan.
Men har du frågat dig varför du äter? Inte vad eller med vad utan kort och gott varför.
”Äta måste man annars dör man”. Gör man? Har du provat? Att inte äta? Gör det. En hel vecka. När du sedan ska äta igen fråga dig varför. Och le.

Vi äter utan att veta varför. Därför måste vi hela tiden ha mer. Vi hörsammar dem som ska vara experter om hur man ska äta rätt. Men aldrig oss själva. Vi tillåter oss aldrig att vara experter om våra liv.

För att riktigt förstå det vi vill måste vi först våga avstå ifrån det. I tomrummet kan vi känna efter, lyssna på oss själva, våra argument och viljor.
Sedan kan vi t.o.m äta med utdragna tänder. För att vi känner smaken av maten även med utdragna tänder.

rädslans ornament

lägg dig ner. marken tar emot dig. blunda. du lyfter. högt över dig själv. upp in i dimman. men du åker neråt. för du hänger från taket. gravitationen är magneten som håller dig kvar. spotta på den. och skrik. utåt. skrik så högt att rummet går inåt och din hud sträcker sig om huset. du sväljer huset med dina skrik. du sväljer vägarna med dina skrik. du trampar sönder allt i din väg men du slutar inte skrika, nu med ett skrik som kommer från magen, som är mörk och bullrande, som får din mun att anta utmaningen mot solen. du stirrar in i ljuset och sväljer den med. nu är du ett med dig själv. du har solen i magen. nästa gång du känner dig rädd ska du bar öppna munnen. då kommer ett ljus att lysa från svalget och förinta alla murar omkring dig.

DU ÄR GUDOMLIG

och någonstans inom dig vet du det, i hemlighet.
Du är något speciellt och måste åstadkomma något under din livstid. Du kallar det en känsla av meningsfullhet, din hemlighet. Titta på marken du går på, den kalla asfalten liksom havet, visar inte dina fotsteg. Ändå finns de kvar, i själva materians själ. De har blivit ett och samma, för alltid bundsförvanter, tyngden av dina steg i den kalla asfaltshavet.

Det du ser varje dag präglar dig, omedvetet. Vägen till jobbet, väggarna i ditt hem, ljudet av bussen, tunnelbanan, sorlet av människorna, allt har en enighet som vi förbiser dränkta av våra tankar, vår oro, vår ovarandet.
För människan borde stå för Den i Sig själv Varande, ett varandet som alltid är outgrundlig och alltid större än vår förmåga att förstå.
Vi existerande utanför dimensionerna tid och rum, vi skapar musik, texter, färgerna, gatorna, vägarna, sorlet.
Ändå smyger sig in en känsla av otillräklighet, av att inte riktigt vara nog. Denna
oro transformerar sig till en ständigt inneboende rädsla som i sin tur bygger otillräklighetens murar inåt. Till slut ser vi inte det landskap vi är med och skapar, vi känner inte tyngden av våra kroppar på marken, vi känner inte tyngden av marken mot våra steg.
Denna tärande rädslans mur släpper inget ljus varken in eller ut. Du slutar vara den kärna att fästa ditt hjärta och varpå du förlitar dig på, en kärna som man väntar sig allt gott av och som man i all nöd tager sin tillflykt till.

Därför har jag kommit. För dina murar är mina murar. Vi delar samma kärna, samma ögonblick av befrielse, samma ljus av gudomlighet. Vi är varken mer eller mindre än det vi känner oss som. Du är gudomlig.

sorg längs med gatan

vad är sorg. vad driver oss att täppa till våra öron för bruset innanför kragen. vad är det som framkallar denna flyktkänsla från avgrunden, det onämbara mörkret. vad är det som vi känner igen i den andres ögon precis när vi vänder vårt huvud ut genom fönstret?

vi ser varnadra. vi känner varandra. vi är varandra. ändå kan vi inte lida med varandra.

pusselbitar saknas. vad är sorg?

ett konstverk utan titel

jag måste veta vem du är

vad gör du

med

allt

detta



tomrum?

jag känner dig
vi är sammankopplade
inkopplade
jag är i dig nu
mina ord andas

vem är du
som bär mina ord
i tomrummet

KONSTFUCK

don't kill bambi.
snart alldeles snart kommer vi att ha dom ute bland oss. som grannar, i snabbköpet, i sängen. då kan vi smeka dem över kinden och säga, ja världen är grym. ja folk dör och du me en da.
men det gör inget. för vi har konsten.
det är synd om människor sa Nietzche, kanske därför att dom når inte dit dom tror att de vill nå...
därför undrar jag om hela medierevet har gått vilse i det stora havet av tankar. eftertänksamheten lyser med sin frånvaro och moder courage rasar i okunninghetens vagga. osjälvständigheten leder fiskarna i strömmen, mediarevet fiskar upp dom.

så, konst är konst därför att konstnären säger att det är konst. ett brott är ett brott därför att lagen och lagtolkarna säger att det är ett brott. men konst kan aldrig vara brottslig.
om konstnären undersöker pyskiska sjukdomar är det en undersökande konstnär. det ger mig en mängd frågor. för det tackar jag konstnären.
om konstnären filmar klottringen på tunnelbanan är det en vardagsföreteelse som konstnären undersöker. för det tackar en hop samlare för, med sina sedlar.
Om jag skriver är det konstens skugga ni läser. för att jag är konst. och därmed blir ni konstnären som upplever det.
för det tackar vi varandra.
utan skyddshandskar, utan sedlar, utan baktankar

Vad vill du med ditt liv?

Vad vill du med ditt liv? Blev det som du hade tänkt dig? Visste du vad du ville när du väl stod på egna ben? Visste du det innan? Om inte, varför tror du det? Ville du hamna här? Vill du svara på dessa frågor? Eller vill du hellre läsa om någon annans val? Varför är det lättare? Spegel spegel på väggen där säg mig som rättast i världen är?

”Kära spegel, idag har jag sett två jättemisslyckade lantisar på tunnelbanan. En utav dem bar fjolårets jacka från HM med skor från Din sko. Hur kan människor gå ut så där? Har dom ingen spegel!? Alltså du borde se dom, kolla på min blogg, blonbrudblåserbubblor.blogg.se!”
”Spegel jag måste berätta, lille kaj har bajsat tre gånger och jag torkade varje gång med ekovänliga torkdukar. Dessutom har jag lagat ekovänliga glutenfria IG anpassad barnmat hela dagen medan vi sjöng emo-vänliga sånger (rekommenderade av barnexperterna på tv4) framför spegeln så att lille Kaj kunde se sig själv. Filmen är helt underbar så jag la in den på min facebook!”
”Hej Spegel, idag har jag skördat fyra unga kvinnor på Exuberance-kliniken på Östrermalm. Dom hade skor gjorda av skinn från våra djurvänner. Och botox dom sprutade in fanns på WHO’s svarta kemikalielista. Det kändes rätt. Filmen finns på youtube”

Du är vad du gör. Gör något av dig. Gör dig av med dig själv. Begå Egocid.

älska hollistisk

det finns kroppar man vill djupdyka i undersöka med fingrar tungan sitt kön. men inte nödvändigtvis med ögonen. man vill känna dofterna av safterna som rinner av värmen som sprider sig mellan över i en. men det är ine nödvändigt att minnas alla vägar. man vill gå förlorad i rytmerna i de böljande vågorna i musiken som spinner ihop kropparna känna hur en avgrundsdjup vrål tar över en. det är djuret som vill ut hon som inte ser för hon är färgerna.
och det finns kroppar du äter varje dag. dessa kroppar är sällan fotogenetiska de finns på fiket du går på varje vecka, han som alltid ser åt ditt håll men tar ner ögonen när du vänder huvudet. det är hans handleder du följer ända bort till munnen, nedför den lena halsen med den stora adamsäpplet som hoppar ungdomligt åt sina vänners skämt medan han lutar sig tillbaka i stolan kan du se hans bringa under den stickade tröjan, hur den sänker sig och höjer sig som om den fanns under dig under dina rytmer, ja han känner allt detta, eller hur, hur dina ögon utforskar, du ser det på de röda kinderna, på den stela nacken, på de euforiska ögonen. och du vet att ni skulle njuta. att ett möte mellan er skulle leda till passioner i hallen, på mattan, i den oroliga sängen. du känner det i ditt bultande sköte. ändå viker du tidningen, långsamt, torkar kaffet från mungiporna och reser dig utan att titta. men när du går förbi känner ni båda värmen. han blundar när du går ut.
ni har ändå älskat en molnig eftermiddag på ett café mitt i nowhere.

min chatt med Ernst Billgren

Norma: ernst kan man skapa något utan att tro?
Ernst Billgren: Man behöver inte tro på den, man kan göra den ändå.
Norma: så man ska bara köra på?
Ernst Billgren: Helt okej utom på min bil.
Norma: är det så du gör?
Ernst Billgren: Yes.
Norma: men vad finns det mer än så?
Ernst Billgren: Om man vill kan det göra det, men det behöver inte göra det. Mitt tips är att inte blanda ihop konst och pengar.
Norma: var står du i din konst?
Ernst Billgren: Jag tjänar mest själv på att göra någonting för andra.
Norma: så du skapar och uppfinner trender för andra?
Ernst Billgren: Konst håller man på med trots att det är omöjligt. Inget sätt är fel bara man gör något. Trenden är väl konstbegreppets upplösning.
Norma: behöver du få utlopp för din inre bimbo?
Ernst Billgren: Vi får väl se.
Norma: jag menade inte som en provocation
Ernst Billgren: Strunta i att provocera, det brukar reta gallfeber på folk.
Norma: jag ville befria din sexuella kraft, din kanal till andra människor
Ernst Billgren: Den har varit på reparation och bör vara på plats nu.
Norma: det låter som om du pratar om manligheten i konsten
Ernst Billgren: Killarna ligger ju risigt till eftersom de flesta på konstskolorna är tjejer. Se upp!
Norma: varför tror du att du kan flyga?
Ernst Billgren: Kunde inget annat.
Norma: kan alla människor flyga fritt?
Ernst Billgren: Det är upp till var och en. Det beror på vad man vill.
Norma: ja där håller jag med dig men mitt jobb är att få människor att låta sin inre bimbo visa vägen till friheten
Ernst Billgren: Gör man ett jobb åt någon bör man väl få betalt. Information om hur det är borde fungera.
Norma: när du säger så där gör du mig till en modern hora
Ernst Billgren: Inom modernismen är utveckling viktigt, medans egyptierna gjorde samma sak i flera generationer och det blev lika bra konst för det. Allting beror på vad man själv vill med sin konst.
Norma: så du menar att göra konst handlar inte om att köpslå med de döda?
Ernst Billgren: Jo, i alla fall modernismens grav.
Norma: jag skulle behöva lite coaching för att orka fortsätta, ska vi göra ett utbyte
Ernst Billgren: Om jag hinner.
Norma: jag menade med din fru för du är väl i Asien mest?
Ernst Billgren: Gå till adressen http://www.seahill.info och läs mer.
Norma: Jag känner verkligen att det vore spännande att befria din inre melankoliska bimbo…
Ernst Billgren: Ingen thriller, bara fakta. Du blir troligen rik.
Norma: har du några befrielsestunder i din konst?
Ernst Billgren: Inte så många som jag skulle vilja, är mycket i Asien.
Norma: ska vi börja med en lunch och ett glas vin?
Ernst Billgren: Alltid en lättöl till lunchen.
Norma: borde vi bjuda in fler till vår befrielse-lunch?
Ernst Billgren: Varför ska bara medelklassen få spela? Alla blötdjur borde få leva.
Norma: ernst, fly inte ifrån dig själv nu, tänkte du på dina vänner inom konsten?
Ernst Billgren: Nej. Femtitalets kaffepanneunderlägg inspirirerade mig.
Norma: ja ja så låter den ensamme som måste verka tufft
Ernst Billgren: Tufft? Är nog snarare bortskämd. Jag är så upptagen med vad jag håller på med, så jag hinner inte se framåt.
Norma: men är inte alla människor ensamma och handikappade och i stort behov av ömhet? Jag har en gåva att dela med mig, det gör mig till ett konstverk.
Ernst Billgren: Det var ju det jag sa. Troligtvis är du snygg också.
Norma: tyckte du om tavlan du fick av mig?
Ernst Billgren: Fick? Den var ju svindyr.
Norma: men var det inte värt det?
Ernst Billgren: Ja.
Norma: utmaningarnas gräns är snart nådd för dig, dags att börja gå inått nu? Eller är du för trött?
Ernst Billgren: Stämmer och det är kul och ibland blir jag trött.
Norma: så du flyr ifrån mänsklig värme?
Ernst Billgren: Nej, det hjälper.
Norma: men kan du köpa mig som ett konstverk utan att bli jämförd med P Hollander?
Ernst Billgren: För mig spelar det ingen roll om en sak är konst eller inte.
Norma: tycker du om att chatta med mig?
Ernst Billgren: Vet inte vad som händer men det är kul med andra världar.
Norma: inser du inte att vi har en dominans-spel mellan oss där du är den äldre maktfullkomlig? Vad är detta?
Ernst Billgren: Chansen att göra någonting vettigt.
Norma: berör det här dig på riktigt?
Ernst Billgren: En del.
Norma: vad är jag för dig?
Ernst Billgren: Nya skor.
Norma: vi måste luncha. Tisdag?
Ernst Billgren: Är i Asien då.
Norma: när vi närmar oss varandra bör vi se varandra som konstverk i ett konstverk eller bara som människor?
Ernst Billgren: Jag försöker undvika att skapa ett system för hur man gör konst och processen hoppar jag gärna över.
Norma: vågar du vara ett konstverk inför dig själv?
Ernst Billgren: Verk av hög kvalitet sjunker inte lika mycket som de av lägre kvalitet, även om de är målade av samma konstnär.
Norma: Vad är det som oroar dig med det hela?
Ernst Billgren: Hur kunde sista sekunden gå innan Big Bang när det inte fanns någon tid.
Norma: ok, fine måndag, lunch, vart?
Ernst Billgren: Huddinge.
Norma: bor inte din dotter där? Ja fast hon är så stor nu, måste göra ont i dig.
Ernst Billgren: Jag är väl snart klar med det jobbet.
Norma: Vad gör du för att trösta dig?
Ernst Billgren: Räknas plastdockor?
Norma: hmm, vi kanske borde leka ihop med våra Barbies
Ernst Billgren: Du verkar ha bra smak.
Norma: Vet du vem som uppfann Barbie?
Ernst Billgren: Du?
Norma: en amerikansk general som ville ge flickorna en ideal att leka med. Han måste ha varit rätt full.
Ernst Billgren: Jag har aldrig varit full.
Norma: Ingen är perfekt
Ernst Billgren: Tycke och smak.
Norma: ska vi avsluta det här?
Ernst Billgren: Ja.
Norma: hur?
Ernst Billgren: Man hugger till med en sax när någonting blir för långt.
Norma: Bara vi gör det med värdighet
Ernst Billgren: Det finns inga pratbubblor i min konst.
Norma: det känns ändå som om talar samma språk du å jag, jag tror vi kommer att ha en fin lunch.
Ernst Billgren: En viktig del i modernismen har varit att skapa nya språk. Kan man inte turkiska blir en bok på turkiska oviktig.
Norma: Amen och Ciao!

pimp my ride

www.saftkalasrecordings.se/blog

JOHAN TILLI ÄR GUD

16.04 är det dags att dö

... fredag. vi ska ut. vi vill knulla. unga virila män som ler sommarängar med saft i hand. vill lägga dem på min madrass och smeka dem, förskitigt så att de inte vaknar, ur sin törnrosa dröm.
men jag tar inte hem dem. så brutal är jag inte. jag tar dem till ett hotell i gamla stan. rider morgonrodnaden ut från notan. norrlänningar är bäst i sängen. de ger av hela sin lustans kropp, ända bort till Pajala. jag måste byta stad. alla hotell har en bild på mig.
uppsala väntar på mig med rätt tänkande över fritt svävande. kan inte stänga in mig. ulleråker är full av akademiker som vaknar oknullade, odrömda, otrodda. jag läser i deras journaler att de saknar mening med livet. sug mina bröst. låt chanel, birgitt bardot och mandomsprovet göra sitt. vi saknar passager mellan livet och döden, mellan barndom och vuxenliv. vi flyr ifrån friheten formar vägar av meckanicker som tickar och nickar men aldrig svarar. fötterna är alldeles för små för våra drömmar. kläderna alltid för gamla, för små för smutsiga för själens dansande djävlar. vem är du måndag morgon? vardagstalibaner knullar mig i ögat.

är jag borta

är jag borta? är jag denna person som håller i micken i 10 minusgrader ute i stadsparken och sjunger there is no sunshine when Im gone. är jag dessa ord som går in i dina ögon och ner i magen. är jag den personen du gick förbi på gatan och som låog åt dig. de kallar mig galen. har ingen diagnos ändå är alla omkring experter. jag gav bort alla mina kläder igår. de var ändå inte mina. alla ville veta till vem, vem hade fått alla mina kläder. vad spelar det för roll. det kändes rätt då jag gick förbi jc hm mq och din kuk. alla hade de jagade ögon. jag ville bara hjälpa till. om de så gärna ville ha kläder så fick de mina. ingen tackade nej. alla tog och stoppade ner dem i sina påsar. ingen ville veta vad dessa kläder betydde för mig. jag kom hem fri. och mitt hem har inga möbler. än. de kommer. snart. hur vet jag inte. jag vet att med så mycke som folk vill ha så blir alltid nått eller någon över. om du känner dig ensam så gå ut på stan här i uppsala. gå fram till en man, sven, med texten avdöparen, låt honom välsigna dig med sina ord. han är galen. men är han borta? är han sin text, sina ord, sitt galenskap? och vart står du i allt detta? vad håller du i dina händer?
älskar du? känner du dig gudomlig? är jag borta om jag känner dig inom mig?