det finns kroppar man vill djupdyka i undersöka med fingrar tungan sitt kön. men inte nödvändigtvis med ögonen. man vill känna dofterna av safterna som rinner av värmen som sprider sig mellan över i en. men det är ine nödvändigt att minnas alla vägar. man vill gå förlorad i rytmerna i de böljande vågorna i musiken som spinner ihop kropparna känna hur en avgrundsdjup vrål tar över en. det är djuret som vill ut hon som inte ser för hon är färgerna.
och det finns kroppar du äter varje dag. dessa kroppar är sällan fotogenetiska de finns på fiket du går på varje vecka, han som alltid ser åt ditt håll men tar ner ögonen när du vänder huvudet. det är hans handleder du följer ända bort till munnen, nedför den lena halsen med den stora adamsäpplet som hoppar ungdomligt åt sina vänners skämt medan han lutar sig tillbaka i stolan kan du se hans bringa under den stickade tröjan, hur den sänker sig och höjer sig som om den fanns under dig under dina rytmer, ja han känner allt detta, eller hur, hur dina ögon utforskar, du ser det på de röda kinderna, på den stela nacken, på de euforiska ögonen. och du vet att ni skulle njuta. att ett möte mellan er skulle leda till passioner i hallen, på mattan, i den oroliga sängen. du känner det i ditt bultande sköte. ändå viker du tidningen, långsamt, torkar kaffet från mungiporna och reser dig utan att titta. men när du går förbi känner ni båda värmen. han blundar när du går ut.
ni har ändå älskat en molnig eftermiddag på ett café mitt i nowhere.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar